lisawallentin

Jag har ett år kvar av min gymnasieutbildning. Det skrämmer mig, mer än jag vill inse. Om ett år upphör det jag är van vid, platsen där jag känner mig bekväm tas bort från mig och måste ersättas med något annat. Och vad i hela fridens pannkaka skulle det vara?

Om ett år är jag färdig undersköterska. Jag kommer inte att ha råd att åka till Ghana, det får jag vänta ytterliggare ett år med. Ska jag bo kvar i Malmö, är Ystad verkligen ett bättre alternativ? Jag måste jobba, är inte Norge en ganska bra idé?

Jag har verkligen ingen aning om vad jag vill göra efter Ghana! Än sålänge har jag planerat att söka jobb på ett boende i Ystad och gärna behålla det två år framöver. Åka till Ghana 2012 och komma tillbaka 2013. Jag är tjugoett när jag kommer tillbaka till Sverige igen. Vad i helsike ska jag göra av mitt liv då? Polis är inte längre ett alternativ, kanske behandlingsassistent är? Jag kan inte komma på någonting som jag har nog med passion för för att ägna mig åt det en hel livstid. Jo, hjälpa människor. Det kan göras på så många sätt och jag är inte riktigt säker på vilket som passar mig bäst.

Jag vill rädda små barn, förhindra att den bengaliska tigern blir utrotad, se till så att alla människor har rent vatten, skära kuken av alla våldtäktsmän, få alla människor på vår jord att tänka miljövänligt, rehabilitera alla sjuka, göra alla hungriga mätta och glädja alla ledsna.

På söndag ska jag gå hem till min farmor med fika, jag får ju börja någonstans! :)