lisawallentin

Har du någonsin insett att du har blivit den värsta versionen av dig själv? Att du handlar irrationellt, klumpigt och helt annorlunda utifrån det som du själv anser är rätt? Vissa röster i huvudet släpper inte, hur mycket du än försöker stänga ute dem. Röster som påminner dig om saker du trodde att du glömt, minnen blixtrar innanför dina stängda ögonlock och bilderna skapar ett inferno av en nybörjarlektion i fiolspelande. Det är lustigt när man tänker efter, bilder av någonting kan skapa oljud, precis som om alla sinnen öppnar sig.

När det är som jobbigast ja, då blir jag som starkast. Jag kämpar hårdare än tidigare och min vilja går inte att bryta ned. Jag är tacksam för det, annars hade jag förmodligen inte överlevt. Det låter överdrivet och dramatiskt, men den är livsviktig för mig. Styrkan. Min vilja att övervinna all skit som kan dyka upp. Styrkan har vid vissa tillfällen gjort mig nästan självdestruktiv på ett psykiskt plan. Ibland är jag tvungen att stanna upp och fundera över saker och ting, prioitera och rensa upp.

---

Jag har startat upp med min träning, som så många gånger förr. Jag joggade/gick/trapptränade igår, som kompensation för att simhallen hade stängt. Jag vill ta tag i detta nu, på riktigt. Jag ska ta mina mått vecka för vecka (haha, jag blir din copycat Linnea), äta sundare och träna varje dag. Min spegelbild ska reflektera den jag vill vara, den som jag vet att jag kan vara. Det är allvar nu!

Veckan bjuder förövrigt på mys med sara, sofie och julia, grillning hos syster med familj, match och sleepover med emma på söndag. Underbart!