idag lyfter jag på hatten

Du är magi.
confessions of a broken heart.
Jag kan lyssna på Melissa igen utan att dö inombords. Det finns ett par låtar som fortfarande skapar en klump i magen, som skapar bilder i huvudet som jag helst inte vill se och ibland återupplever jag allt det där fina. Dock kommer jag att hitta allt det där igen, inte alls samma sak, inte med samma person, men med någon annan. Jag kan se det nu, se det och förstå att det är sant. Jag älskar och jag minns, men på avstånd och på ett annat sätt. Allt är fina minnen, även om de stundtals gör ont. Det är faktiskt så att tiden läker alla sår, fast nej. Dom läker nog inte alla, men detta är one of those som tiden utan tvekan läker.
"Det är såhär man mår om man hemligheter har"
Jag har börjat öppna upp mitt hjärta, det är en jobbig process, men den ger mycket.

Joakim, jag och Johan. hjärta.
OP3B

Skolan började idag och jag är en tredjeringare. Det är sjukt. Jag blir en elev till nya lärare, studerande till nya ämnen och kanske, kanske en bra klasskamrat till mina klasskamrater. Vi, OP3B, har ett år kvar tillsammans. Och det ska bli bra, det ska bli bättre än bäst!
Andra up's är att:
- pappa tar hem sina adidasbyxor i helgen, så att jag kan drunkna i dom
- jag är taggad för det kommande året
- jag siktar mig in på utlandspraktik och världens bästa praktikplats i Malmö
- jag har världens finaste vänner
- jag alltid kommer att ha med mig min dator i skolan, vilket innebär att jag har tillgång till spotify, vilket i sin tur kommer göra pluggandet mycket roligare
- att det faktiskt känns bättre och bättre, visst har jag nätter som fortfarande plågar mig, men det är okej.
- jag har insett att det finns tjejer som jag kan vara nära vän med, utan massa drama.
- att jag ska söka jobb
- att jag ska börja simma.
- jag måste uppsöka tandläkare för att slipa till mina framtänder. Jag har extrem tandläkarskräck..
- det fortfarande gör ont i mig överhuvudtaget. Let go, let go, let go, let go! Eller det är typ gjort, jag bara älskar så himla mycket.
- pappas adidasbyxor inte kommer hem förrän i helgen
- studenten kommer att innebära sådan otrolig saknad från allt jag känner till och kan
- att man fångar in vilda delfiner och tvingar dom att vara söta i vattenshower. Dom har en lika sammansatt hjärna som människan, tror dom inte att delfinerna saknar livet i havet? Allt för människans tillfredställelse, fucking svin.
- att resan till ghana kommer att kosta mig en så pass stor summa att jag inte kommer kunna åka förrän om tidigast två år.
love hurts.

scchaaliie

Charlie, du är så mycket mer än en vovve. Sättet du alltid ylar på när jag kommer hem till dig, känslan av din päls mot min hud, hur du alltid vill pussas jättemycket. Ibland undrar jag hur du fick mig att bli så fäst vid dig, men så ser jag dina ögon och jag undrar inte längre. Det finns så mycket vishet, vänlighet och ödmjukhet i dem att jag varje gång fylls av lycka för att ha lärt känna dig.
Du är en av mina bästa vänner och livet kommer aldrig att bli detsamma utan dig. Stenbygård kommer att vara ödelagt och Harry kommer att bli ensam. Du är en gammal gubbe och jag hoppas att du somnar in fridfullt i rätt tid.
Världens finaste vovve är du, utan tvekan.
så länge jag kan gå.
Tisdag: Fredrik
Onsdag: Sofie
Torsdag, imorgon: Tove, Sara, Sofie, Julia, mamma, Filippa och Elvira
Fredag: Wester (riktigt jobbig kväll)
Lördag: Utgåååång!
Söndag: Döö lite och bio kanske?
Jag älskar min vecka!
Livet rullar på ganska bra numera faktiskt, lite trött på sommalov och tycker faktiskt att det ska bli skönt med skolstart. Jag måste söka jobb, börja träna på friskis och få lite ordning på tillvaron.
Förövrigt har jag lite dille på Dan Hylander, Björn Afzelius och Mikael Wiehe. Old soul var det, ja.

Jag kommer att sakna dig.
night
future
Jag har ett år kvar av min gymnasieutbildning. Det skrämmer mig, mer än jag vill inse. Om ett år upphör det jag är van vid, platsen där jag känner mig bekväm tas bort från mig och måste ersättas med något annat. Och vad i hela fridens pannkaka skulle det vara?
Om ett år är jag färdig undersköterska. Jag kommer inte att ha råd att åka till Ghana, det får jag vänta ytterliggare ett år med. Ska jag bo kvar i Malmö, är Ystad verkligen ett bättre alternativ? Jag måste jobba, är inte Norge en ganska bra idé?
Jag har verkligen ingen aning om vad jag vill göra efter Ghana! Än sålänge har jag planerat att söka jobb på ett boende i Ystad och gärna behålla det två år framöver. Åka till Ghana 2012 och komma tillbaka 2013. Jag är tjugoett när jag kommer tillbaka till Sverige igen. Vad i helsike ska jag göra av mitt liv då? Polis är inte längre ett alternativ, kanske behandlingsassistent är? Jag kan inte komma på någonting som jag har nog med passion för för att ägna mig åt det en hel livstid. Jo, hjälpa människor. Det kan göras på så många sätt och jag är inte riktigt säker på vilket som passar mig bäst.
Jag vill rädda små barn, förhindra att den bengaliska tigern blir utrotad, se till så att alla människor har rent vatten, skära kuken av alla våldtäktsmän, få alla människor på vår jord att tänka miljövänligt, rehabilitera alla sjuka, göra alla hungriga mätta och glädja alla ledsna.
På söndag ska jag gå hem till min farmor med fika, jag får ju börja någonstans! :)
jo, visst var det längesedan.

Det finns mycket jag skulle kunna säga, skriva och uttrycka, men det är jobbigt. Visserligen har det gått mer än tre månader sedan det tog slut, men vissa kvällar känns det som om en stor elefant hoppar på mitt hjärta. Jag har mig själv att skylla och jag försöker hantera konsekvenserna av mitt misstag. Jag tog ett hastigt beslut som visade sig vara rent år pepparn. Men vet du vad? Jag tror att han är lycklig nu och det är det enda jag vill. Tobias kommer alltid att vara min första kärlek, den första killen jag älskade som inte "bara" var en vän. Han är en utav de finaste människorna som jag någonsin kommer stöta på och jag hoppas att de människor som han stöter på i sitt liv också inser det.
Tobias, jag vill tacka dig för de sex och en halv månader jag fick tillsammans med dig. Att vara en del av ditt liv har varit mer betydelsefullt än mycket annat under mina arton år som levande individ. Jag hoppas av hela mitt hjärta att flickan som har ditt hjärta i sina händer inte gör misstagen som jag gjorde. Jag ser dom så tydligt nu, mina brister som flickvän, hur mycket jag sårade dig och hur dum jag kunde vara. Jag vill säga förlåt, samtidigt som jag inte vill strö salt i dina sår. Kanske en dag, det kanske kommer en sådan dag där jag tar mod till mig och skriver till dig. Det är förmodligen inte så troligt, eftersom jag verkligen inte vet om du vill veta av mig. Kanske är det du som måste ta första steget här...
Knäppis, jag älskar dig och jag är ledsen för min dumhet.

Lips of an angel.

jag har så många fina minnen :)
himlen är oskyldigt blå.

Jag har funderat på en sak. Hur kan det komma sig att många av jordens (officiellt) talangfulla människor, dör i förtid? Jimi Hendrix, M.J, Elvis, Marylin Monroe, Tupac, Freddie M, Ted Gärdestad, Björn Afzelius och Heath Ledger är bara några exempel.
- Jimi Hendrix kvävdes i sina egna uppkastningar
- M.J dog av överdos
- Elvis dog av hjärtfel som var följden av tablettmissbruk
- Marylin dog av överdos av ett läkemedel
- Tupac sköts ihjäl
- Freddie dog av AIDS
- Ted tog självmord
- Björn led av lungcancer
- Heath Ledger dog av överdos.
Varför är det så? Är livet i rampljuset så farligt och outhärdligt att man inte står ut? Jag vet inte, men det känns så sorgligt på något sätt, inte för att dessa människor är kända och mer betydelsefulla än oss andra, men dom har gett oss någonting och sedan blir dom borttagna så tidigt.
Jag vill kunna sjunga, ska jag vara ärlig så är det min största dröm. Det och att inte ha levt förgäves.
Jag ska till Ghana, jag har bestämt mig nu, jag behövs där. Jag vill i alla fall tro det. Jag måste vara behövd, eller hur? Jag lever ju på det.
Mama.
Och det är ändå ganska coolt.

a place

I do not belong in these corridors.
out of luck
and out of strength
I am no longer able to play my part
Not willing to live a lie,
nor am I willing to be placed where I do not fit
Neither do I belong in the surroundings in which I am being kept
A prisoner within myself
Laughing, and not caring
Smiling, and not being honest
Fighting demons, the kind who I will not survive
Blood will be shed,
Tears will fall,
Dreams will be torn apart
But it will be a long battle,
maybe endless.
Although I know that I will not stand as the winner,
I will not surrender.
lilla skrållan

Moster till fem änglar,
detta är det senaste tillskottet :)
Kahlil. G
Your joy is your sorrow unmasked.
And the selfsame well from which your laughter rises was oftentimes filled with your tears.
And how else can it be?
The deeper that sorrow carves into your being, the more joy you can contain.
Is not the cup that holds your wine the very cup that was burned in the potter's oven?
And is not the lute that soothes your spirit, the very wood that was hollowed with knives?
When you are joyous, look deep into your heart and you shall find it is only that which has given you sorrow that is giving you joy.
When you are sorrowful look again in your heart, and you shall see that in truth you are weeping for that which has been your delight.
Some of you say, "Joy is greater thar sorrow," and others say, "Nay, sorrow is the greater."
But I say unto you, they are inseparable.
Together they come, and when one sits, alone with you at your board, remember that the other is asleep upon your bed.
Verily you are suspended like scales between your sorrow and your joy.
Only when you are empty are you at standstill and balanced.
When the treasure-keeper lifts you to weigh his gold and his silver, needs must your joy or your sorrow rise or fall.
jessica.h
fast detta kanske inte var en bra idé trots allt.
För vad ska någonsin kunna förklara det hon är?
Fin
Stark
Duktig
Rolig
Kreativ
Hon trollar med ord
Varför blir ord på otroligt meningslösa och fula när man försöker beskriva någon som Jessica?
Haha, jag blir full av skratt nu när jag tänker på det. Jag brukar aldrig ha svårt för att sätta ord på det jag känner, framförallt inte när jag är säker på vad jag känner. Pinsamt
I alla fall så vet jag att jag är tacksam.
Tacksam för att kunna få rätta till hennes hår när det är lite ivägen
Tacksam för att få lugna ner henne när hon stressar upp sig
Tacksam för att hon aldrig spelar allan
Tacksam för att hon helt enkelt är Jessica H.
Good old days?
People tend to think that being a kid is so much eaiser than being a grownup
I beg to differ
Because what about all those children, much like myself, who were not popular and who were not lucky enough to have a happy upbringing?
I remember always being picked last in P.E
One of the strongest memories I have was coming back from the summerbreak
Our teachers always asked us which foreign country our familes visited this summer
What was I supposed to say?
I hated being forced to tell a lie.
Could I pick a random country and pretend spending two weeks there, during the summer?
But what if the teacher asked for photos or someone asked me questions which I could not reply to?
My answer would always be that my parents were sick on their weeks off.
I spent my time as a child, wishing for nothing else than becoming an adult.
blogg :)

p - r - e - t - t y l - i - t - e - n