lisawallentin

Sara Green kan ju nog bli proffsfotograf... ;)

 

 

Ilinka Cukic och Lisa Wallentin

Fem år av en vänskap som jag inte kan förklara

Du är min bästis, min finaste vän, mitt hjärta och min styrka

Världens vackraste är du, srce.

Jag älskar dig

jättemycket!

 

 

 

För allt jag är värd, kämpar jag.

Jag ler, för allt är du värd.

Jag ger aldrig upp

Vi, oss, relationen

den kommer alltid att vara värd alla världens chanser.

Jag hatar dom. De allra svartaste tankarna som lyckas dyka upp när jag är som minst beredd på dem. Jag avskyr vågen av hat och sorg jag får när jag träffar den sidan av dig, den som vid vissa tillfällen blir du helt och hållet. Den förtär dig, om än långsamt. Du glider bort ifrån mig. Jag kan inte rädda dig, hoppet är det sista som kommer att lämna mig, men jag är så otroligt trött. Trött. Trött. Trött på att vara ledsen, besviken, ensam, stressad, pressad och kvarlämnad. Kvarlämnad i de spillror som en gång var det som många människor förlitade sig på, lade sina bördor på och som de en gång älskade.

Den riktiga sjukdomen, du vet den som jag fyskiskt ont? Jag hatar den. Föraktar den. Lider. Den äter upp dig den också, mer synligt och kanske även snabbare. Det är inte okej.

Aaouch.

A million little pieces kan vara och är faktiskt världens bästa bok. Han skapar magi. Jag kommer att läsa sönder den boken. Jag älskar den. Haha, knasig är jag kanske, men han är ändå knasigare som kan göra nått sånt! :)



Detta blev ett väldigt konstigt inlägg, men det jag producerar brukar bli precis som mitt sinne är för stunden. Jag vill avsluta med att kommentera bilden som du ser ovanför. Min sommar var underbar och jag saknar min gamla mobil riktigt mycket och en liten solsemester eller semester överhuvudtaget hade inte suttit fel nu. Puss :)

ett år sedan jag upplevde en sådan lycka tillsammans med en annan människa.
Idag minns jag och lite ont gör det allt.
Jag älskar också och kanske gör även det lite ont.

fast mest av allt är jag tacksam.

Är det fel av mig att fortfarande lägga upp bilder på oss, skriva så mycket om det som en gång var vi, nu när han har en ny flicka som han blir lycklig av att vakna upp tillsammans med? Nej. Detta är min blogg om mitt liv. Jag kommer alltid att vara svag för knäppis blåa ögon, men jag är inte kär i honom längre. Jag älskar honom och respekterar honom. Jag behöver få skriva av mig om saker som tynger ner mig och ibland ingår vårt förhållande i den kategorin. En dag kommer jag att bli golvad av en pojke och Tobias kommer att försvinna ut ur mina tankar helt och hållet, men fram tills dess har jag och kommer jag att fundera och skriva ner det jag känner för att skriva.

Jag är ganska säker på att varken han eller den nya läser min blogg och jag hoppas faktiskt att det förblir så. Och om det nu är så att han mot förmodan skulle göra det, tror jag att kan skulle ha överseende med det. han känner mig tillräckligt bra för att förstå att jag inte menar något illa med det och han vet också om att jag behöver göra detta för mitt eget bästa. Det är ju inte som om jag drar till mig tiotusentals läsare genom att göra det jag gör? Och om han inte tycker det är okej, får han säga det och då tar jag självklart bort bilderna eller lägger lösenord på bloggen.

Min önskan är att de kommer att vara såhär lyckliga tillsammans så länge som det går och jag har inget ont att säga om någon av dem. Min healingprocess har ingenting med dem att göra, överhuvudtaget. Det har att göra med mina skuldkänslor och mina regrets över saker jag har gjort och kring beslut som jag har tagit.

Oavsett hur mycket jag har gått vidare eller kommer att göra, så kommer den femte oktober nog alltid ha en liten plats någonstans i mitt hjärta. Jag kommer liksom aldrig sluta vara tacksam för allt.



over and out. :)

Tänk att jag har världens bästa vän:



världens bästa mamma:



världens bästa djur i min närhet:





och världens bästa minnen:



Detta gör mig såhär glad:

 

My love, my love

Am I supposed to walk upon this earth without you fur to bury by head in?

Without your comforting presence

your honesty

your beauty

your senstitivity and everlasting love?

I want to tell you to hang in there, buddy.

But I can't.

You are tired and begging you to stay would be unfair.

There must be a place for creatures like you.

Those who are heaven sent.

 

Jag älskar dig, din knasboll till vovve.

Jag har redan så mycket skoljobb att jag har glömt bort hälften. Jag är nog världens sämsta när det kommer till stresshantering! Vårdpedagogiken är inskickad, religionsuppgiften, svenskuppsatsen och utlandspraktikansökan likaså. Kvar har jag:

• Dystymi
• Self-evaluation
• Byta kurs
• Skriva klassrådsprotokoll
• Vårdpedagogik: Patientempowerment
• Ha möte med rektor
• Skriva förförståelse inför projektarbete
• Skriva om militärt säkerhetsarbete och fokusera på utlandstjänst

Listan tar förmodligen inte slut där, men det är allt jag kommer på för tillfället. Fast nu när jag ser det känns det ändå lungt på något sätt. Jag håller fortfarande fast vid att detta året kommer att bli grymt!

Förövrigt finns det faktiskt äckliga chips och jag vill inte ens kommentera valet. Det är uttjatat och jag orkar inte vara arg. Dock är det fel, så jäkla fel. Kanske borde jag komma på hur jag ska göra min röst hörd, riktigt hörd.

 

Ibland är livet upp och ner. Då hjälper det att skratta, så varsågoda! :)

Jag vill hitta en plats som jag kan kalla hem, som känns som hemma.

Ända sedan mina föräldrar skildes 1997 har jag flängt runt i olika kommuner, olika lägenheter, olika hus och bytat förälder och fått nya styvföräldrar och styvsyskon. Jag är trött på det. Jag vill känna mig hemma någonstans.

Ett hem är så mycket mer än en säng att sova i, ett kök att laga mat i eller en soffa att sitta i.

Jag är redo nu. Det har tagit mig lång tid, men det har varit nödvändigt.

Jag vill bli kär igen och jag vet om att jag är redo för en ny kärlek. Jag vill må illa av alla fjärilar som flyger runt i min mage, jag vill bli kysst på ett sätt som får hela min kropp att stanna i just den sekunden. Jag vill bli töntig, fnittrig och helt galen! Jag behöver bli det. Jag vill klura ut uppskattade överraskningar, mysa sönder vintern och pussa ihjäl honom. Jag vill värmas av hans kropp, känna den där tryggheten innan jag somnar och jag vill dela det som är mitt med någon.

I need someone to receive all the love I have inside of me.

I sinom tid, mina vänner :)

Mr. Unknown, put a smile on my lips.

Ibland tycker jag att jag ser riktigt bra ut. Jag älskar mina långa ögonfransar, mina ögon, mitt leende, mina relativt fylliga läppar, mina bröst och mina höfter. Jag ville bara säga att idag var en sådan dag! :)

för han är drop dead gorgeous och sjukligt grym.

Har du någonsin insett att du har blivit den värsta versionen av dig själv? Att du handlar irrationellt, klumpigt och helt annorlunda utifrån det som du själv anser är rätt? Vissa röster i huvudet släpper inte, hur mycket du än försöker stänga ute dem. Röster som påminner dig om saker du trodde att du glömt, minnen blixtrar innanför dina stängda ögonlock och bilderna skapar ett inferno av en nybörjarlektion i fiolspelande. Det är lustigt när man tänker efter, bilder av någonting kan skapa oljud, precis som om alla sinnen öppnar sig.

När det är som jobbigast ja, då blir jag som starkast. Jag kämpar hårdare än tidigare och min vilja går inte att bryta ned. Jag är tacksam för det, annars hade jag förmodligen inte överlevt. Det låter överdrivet och dramatiskt, men den är livsviktig för mig. Styrkan. Min vilja att övervinna all skit som kan dyka upp. Styrkan har vid vissa tillfällen gjort mig nästan självdestruktiv på ett psykiskt plan. Ibland är jag tvungen att stanna upp och fundera över saker och ting, prioitera och rensa upp.

---

Jag har startat upp med min träning, som så många gånger förr. Jag joggade/gick/trapptränade igår, som kompensation för att simhallen hade stängt. Jag vill ta tag i detta nu, på riktigt. Jag ska ta mina mått vecka för vecka (haha, jag blir din copycat Linnea), äta sundare och träna varje dag. Min spegelbild ska reflektera den jag vill vara, den som jag vet att jag kan vara. Det är allvar nu!

Veckan bjuder förövrigt på mys med sara, sofie och julia, grillning hos syster med familj, match och sleepover med emma på söndag. Underbart!